Nils Torvalds valde bara strålbehandling

"POTENSEN ÄR VIKTIG FÖR MIG"

När Nils Torvalds valde strålbehandling i stället för operation eller kastrerande hormonbehandling efter prostatacancerdiagnosen så var det för att han inte var beredd att offra potensen.

– Erotik har alltid varit en stor del av mitt liv, förklarar han.

Men när radio- och tv-journalisten i fjol ställde upp i ett tv-program och sade att potensen är en del av hans identitet, så blev telefonslussen i tv-huset nerringd.

– De flesta var män som blivit opererade och tyckte att jag pekade finger åt dem!

Torvalds säger det inte, men jag tänker: Rädsla för döden i närkamp med människans mest livgivande drift.

För han blev verkligen förvånad.

– Man behöver ju bara titta i närmaste tidningskiosk för att se vilken roll potens och erotik spelar.

Smärtor första symtom

Torvalds hade haft smärtor i underlivet under åren som Yle-korrespondent i Moskva, men först hösten 2000 när det blev aktuellt med flyttning till USA gick han till doktorn.

– Precis som finska män brukar hade jag inte gått till läkare. Så fort man gör man det blir man ju sjuk, säger han glatt självironiskt.

Det PSA-prov som togs var inte särskilt mycket förhöjt, men urologen tog ändå en provbit just före jul. Sedan hände ingenting på ett par månader. När resultatet kom var Torvalds redan installerad i Washington.

– Läkare vill ju inte ge cancerbesked i telefon, men nu fanns det ingen annan möjlighet. Jag minns att jag hann undra vad det betydde när jag hörde att provet var positivt. Så kom jag att tänka på "hiv-positiv" och insåg att det inte var så bra.

Först i maj kunde han komma till Helsingfors. Det var då den fortsatta behandlingen avgjordes.

– De flesta urologer är ju kirurger som står beredda med vässade knivar och blodiga förkläden, säger Torvalds. Min urolog tyckte inte riktigt om att jag valde strålbehandling. Han sade att riskerna var större och att det kunde bli besvärligare i fortsättningen. Men det är patienten som avgör!

Det blev alltså strålbehandling den sommaren och därefter kontroller varje halvår.

När vi träffas en förmiddag på kafé i Helsingfors kommer han direkt från ett av sina besök hos urologen.

– Klara papper ett halvt år igen, ler han.

Livet blev ändligt

Nils Torvalds har funderat en hel del på varför cancerbesked är så omtumlande.

– Jag tror att man fram till dess utgår från att man lever i evighet. Så inser man – kanske med fördröjning – att livet är ändligt. I och för sig är det bra. Till krematoriet eller gropen kan ingen ändå ta med sig några optionsmiljarder …

Torvalds tittar ner caffelatteglaset, ser sedan upp och nämner att han hittade sin mamma död i juli. Det har fått honom att undra: Hur länge är det egentligen meningen att vi ska leva?

– Vi lever redan nu längre än det naturliga urvalet lärt våra gener. Själv har jag ingen längtan att bli en grönsak på något åldringshem!

Därmed är han inne på nästa fråga: Hur vill jag leva?

Då talar vi om livskvalitet.

Kan leva med osäkerhet

När Nils Torvalds fick sin diagnos hade han en ganska klar bild av vad prostatacancer innebär. En man i bekantskapskretsen hade insjuknat året innan, de hade diskuterat hans situation. Torvalds hade sin ståndpunkt mer eller mindre klar.

– Min läkare sade dessutom att om du var fem år äldre skulle jag inte göra något alls. Det tydde på att cancern inte var särskilt aggressiv.

I dag är Nils Torvalds 61 år – han var 55 när diagnosen ställdes. Han har aldrig ångrat sitt val.

– PSA-provet hittar prostatacancer som kanske aldrig skulle ge några men under ens liv, men när det heter cancer blir alla hispiga.

Att han själv inte blev det tror han beror på att han lärt sig leva med osäkerhet. Som journalist har han sett en hel del.

– Att avstå från tyngre behandling är också en fråga om trygghet, att man vet att man blir omhändertagen om tumören skenar iväg.

Men trygghet förutsätter förtroende. Så som det ser ut i åldringsvården vet ingen vem som blir omhändertagen om tio år.

Det finns inte ett politiskt parti som inte hjälpt till att hugga ner välfärdsstaten, påminner Torvalds. Är det då så underligt att folks förtroende fått sig en knäck?

– Mitt eget vårdbeslut berör ju mig och inte statsbudgeten. Det är en obehaglig, liten skillnad.

Bra överlevnadssiffror dämpar inte heller alltid oron. Att 87 procent av prostatacancerpatienterna är vid liv om fem år betyder å andra sidan att 13 procent stryker med.

Många undrar

Nils Torvalds vet en hel del om den osäkerhet som nydiagnostiserade personer känner. Det är inte en och två gånger män i hans omgivning har undrat om han har tid att prata några minuter.

– Då gäller det alltid samma sak! De går och funderar på hur de ska göra.

Det finns alltså stort behov av riktigt öppen diskussion. Och synlighet.

– Ordna ett storjippo på Järnvägstorget på prostatacancerdagen år 2007. Jag anser att vi som har personlig erfarenhet har skyldighet att ställa opp. Vi har fått hjälp av samhället, nu är det vår tur att hjälpa till med informationen!

Han är inte alls orolig att budskapet inte ska gå hem.

– Engagera en bra reklambyrå. Om det nästan gick att få Sauli Niinistö vald till president, så lyckas nog det här också!

Text: Mardy Lindqvist
Foto: Niklas Rautio