Riki Sorsas öppenhet gav enorm respons

"VEM SOM HELST KAN BLI SJUK"

– Det var bra att jag "kom ur skåpet" och berättade om min sjukdom och inte gick in i ett hörn och började tycka synd om mig själv, säger Riki Sorsa. Fast aldrig trodde jag att så många skulle läsa min blogg. Över hundratusen olika personer hittills …

Riki är magrare än förr när vi träffas för intervjun, han skämtar om att han börjar komma i rockstjärnsvikt, men medger att strupcancern som han behandlades för under våren och sommaren har tärt på krafterna.

– Jag märker att jag snabbare blir trött och jag hinner inte längre göra mer än en sak per dag. Det tar säkert ett år innan jag är bra igen, och sedan kanske ett år till – plus minus, säger han.

Men så har han också gått igenom en hel del. Först 36 strålbehandlingar, sedan cytostatika.

Frågar man hur han mår i dag säger han så här:

– I princip är jag frisk från cancern. Själen börjar också krya på sig, men jag är fysiskt trött. Nerverna i fötterna "sov" 4–5 månader, vänstra foten var länge helt "död". Nu börjar känseln småningom komma tillbaka.

Öm mun

När Riki föreslår att intervjun görs under en lunch är det ett gott tecken. Alla som varit inne på hans blogg vet hur svårt han haft att äta efter strålbehandlingarna. Han säger att han hade tur att strupcancern gick att knocka med en kombination av strålbehandlingar och cytostatika – det krävdes inte operation. Men munnen är öm.

– Bröd kan jag fortfarande inte äta alls. Det är svårt med potatis också. Nästan all frukt bränner i munnen, utom vattenmelon. Och starka kryddor går ju inte.

- Dessutom är smakerna förändrade, de liknar inte gamla smakminnen, förklarar han.

För en person som har njutit av goda måltider och gärna själv lagar mat innebär skadade slemhinnor, en stråldödad spottkörtel och nästan stumma smaklökar att livskvaliteten sjunkit rejält. Inte för att Riki beklagar sig, han säger bara att problemet med ätandet är ett av de största efter behandlingarna.

Konstig bula

Riki förnekar inte att sjukdomsbeskedet kom som en chock. Ändå reagerade han knappast alls på de första symtomen.

Han hade gått i astangayoga tre år, men haft en längre paus. Första gången efter pausen, i december 2005, upptäckte han en bula på halsens vänstra sida. Och den började växa.

– Jag undrade vad det var men tänkte bara att yogan fått igång blodcirkulationen, säger Sorsa.

I januari när Riki hade följt sin mamma Margaretha von Bahr till doktorn pekade han i förbifarten på sin bula och frågade: Vad är det här? Det ledde till både biopsi och röntgen och i mars stod det klart att han hade strupcancer.

– Efter det har jag inte haft bråttom och jag har inte tänkt på annat än mig själv och familjen!

Glädje av bloggen

Den 54-årige rockstjärnan lyser upp när han nämner bloggen, som hustrun Barbi i våras föreslog att han skulle börja skriva. Det gör han i form av brev till sin gamla kompis Ivy. I juli, som var bloggens rekordmånad, läste mer än tjugotusen personer de brev som Riki lade ut på adressen www.rikisorsa.com.

– Ivy finns på riktigt, vi har varit vänner sedan 1969. Han var basist i The Zoo, det första band jag sjöng i.

Ivy har varit ett viktigt stöd, hans fru dog i hjärncancer för några år sedan.

– När han hörde hur många som besökt min blogg frågade han varför inte alla köper en skiva i stället? Då skulle jag inte behöva bekymra mig om pengar.

Väldigt viktigt har det också varit att gamla vänner hört av sig. Mest överraskande är att tusentals helt okända människor har besökt bloggen och engagerat sig.

– De tycks bli färre ju friskare jag blir. Bad news is good news.

Bloggen, säger Riki, har gett sjukdomstiden innehåll. Han har tyckt att det varit roligt att slå sig ner och skriva om "sina små känslor".

Tvivlade aldrig

Riki Sorsa var från början helt säker på att han blir frisk igen.

– Men jag kan inte sjunga längre och har inte ens försökt än. Och också om jag kunde sjunga kan jag inte arbeta med rösten.

Sjukdomen betyder alltså att han blir tvungen att byta jobb.

– Jag har ju min merkonomexamen, säger han småironiskt. Men tillägger allvarligt:

– Jag är öppen för allt!

En sak har han nämligen lärt sig: Att inte ta något för givet!

Mardy Lindqvist
Syöpä-Cancer 2/07