Iisak Lusua, från börskurser till målargrejor
Iisak Lusua: från börskurser till målargrejor
MED MODERNS DÖD FICK LIVET NYA SKIFTNINGAR
Blicken stannar upp inför de kraftiga färgerna, frenesin i målningarna. Känslorna väller formligen emot en från de stora målardukarna. Glädje, sorg och förlust avtecknar sig i de ojämna, kärva dragen på dukarna. Färgskikten vittnar om många viktiga händelser.
Det skrovliga ljudet från skrapan spräcker tystnaden i ateljén. Iisak Lusua för ut den djupblå färgen över duken, den stickande lukten från akrylfärg bränner i halsen. Tidens ström tätnar i spatelns koncentrerade rörelser. Duken tar till sig de stämningar, minnen och känslor som de breda dragen uttrycker – tills rörelsen helt plötsligt stannar upp. Konstnären tar ett steg tillbaka från duken och säger leende:
– Den här målningen har ännu inte avslöjat vad den skall heta. Jag kan börja måla inspirerad av ett tema eller en idé, men verket utformas stegvis under processens gång. Titeln får jag klart för mig först när målningen är färdig.
I förstone tycker man att Iisak Lusua med sin okomplicerade och positiva inställning inte passar ihop med de känslostarka, ibland dystra målningarna. Under vårt samtal kommer det fram att det finns många faser och skikt i hans liv, precis som i hans målningar.
– Ända sedan jag var barn har jag varit fri att göra det jag vill, ingen har straffat mig för mina fel, säger han när han pratar om sin skaparkraft och sina ovanliga vägval i livet.
Han skrattar
Iisak Lusuas föräldrar gav sonen ett förnamn som hade gått i släkten Lusua. De kanske anade att sonen skulle växa upp till en man som det är lätt att umgås med.
– Namnet kommer från hebreiskan och betyder "han skrattar", skrattar Lusua och sätter sig i den nötta fåtöljen med en kaffemugg i handen.
I den kala ateljén står en man i jeans och joggingskor. Ingenting skvallrar om det han var för inte så länge sedan. En karriärmänniska på en respekterad bankirfirma som klädde sig i välskräddade kostymer och tillhandahöll investeringstjänster för utländska kunder.
– Jag började jobba i bankvärlden i slutet av 1980-talet, tog en examen för börsmäklare och hann uppleva den tiden då värdepappershandeln försiggick i börssalen och folk var nöjda med att aktierna noterades en gång om dagen, berättar han om tiden före den elektroniska handeln med aktier.
Senare haussades informationstakten på värdepappersmarknaden upp och aktievärdet hängde mer på sekunder än på timmar.
– Arbetstakten bara ökade och den långsiktiga planeringen minskade. I säljarbetet var det självklart att fördubbla budgetarna, vi skulle expandera hela tiden.
– Karriären styrde mitt liv och pengar var en viktig värdegrund både i arbetslivet och i privatlivet.
Bankiren trivs i rampljuset
Trots allt bestod livet som investeringsbankir aldrig bara av värdepappersmarknader och placeringsråd. På kvällarna brukade Iisak Lusua kränga sig ur sin måttsydda kostym och styra stegen mot teatern där han stod på scenen.
– Teatern fungerade som en säkerhetsventil, där fick jag leva ut min stora passion, ler han.
Teatern hade varit hans ungdomsdröm. Han ville söka in till Teaterhögskolan och bli skådespelare. Trots flera försök kom han inte in.
– Väl inne i arbetslivet funderade jag många gånger på att söka in till teaterutbildning på nytt. När jag blev trettio rev jag sönder ansökningshandlingarna och bestämde att jag inte skall ha skådespeleri som yrke.
Åren på Studentteatern och Kellariteatteri i Helsingfors gav en brokigare bekantskapskrets och andra infallsvinklar på livet än värdepappershandeln.
– Det var ingen som höjde på ögonbrynen när de hörde vad jag jobbade med. I teatervärlden är det högt i tak. Det vi sysslade med på dagen hade ingen betydelse på kvällen.
Lejoninnans värme dröjer sig kvar
Vid sidan av teatern blev måleriet Iisak Lusuas stora passion och så småningom mognade tanken på att bryta upp från bankvärlden. Det som gav honom den avgörande impulsen var att hans mamma fick cancer.
– Mamma hade plötsligt cancertumörer i levern och bukspottkörteln. Hon fick behandling och tumörerna försvann för en tid, men sedan upptäcktes en tumör i hjärnan och mamma dog 74 år gammal, berättar Iisak och söker fram en speciell tavla.
Bland de färggranna målningarna finns en enkel tavla, en kvinnogestalt målad med svarta penseldrag, konturerna tonar bort mot den vita bakgrunden. Han har döpt målningen till "Mamma" rätt och slätt.
– Målningen är resultatet av mitt sorgearbete. Den så att säga beseglar mammas död och gör förlusten mer påtaglig.
Den mest plågsamma sorgen har lättat nu när det har gått ett och ett halvt år sedan moderns död. Men minnena finns där fortfarande så levande och visar att mor och son hade ett nära förhållande.
– Min mamma var mycket späd, men en temperamentsfull person som kunde kräva och ta plats. Likt en lejoninna gjorde hon allt för sina barn, men försökte ändå aldrig begränsa oss i våra livsval. Aldrig att hon skulle ha kritiserat oss för något, säger Iisak om sin mamma.
Sorgen dröjer sig kvar, den annars så livlige Iisak stannar upp och söker för ett ögonblick de rätta orden.
– Mest av allt saknar jag hennes värme.
Det viktigaste finns nära
Moderns bortgång fick Iisak Lusua att fundera ordentligt över sina prioriteringar i livet. Det hektiska arbetet som mestadels kretsade kring pengar gav inte längre tillräckligt livsinnehåll. Efter funderande hit och dit i ett halvår lämnade den då 42-årige investeringsbankiren börsvärlden och blev fri konstnär.
– En del nya dörrar har öppnats och en del har stängts, sammanfattar han, uppenbart nöjd med sitt vägval.
Nu har han tid att lyssna på tystnaden i ateljén och låta målningarna ta form i sin egen takt. Livet har blivit lugnare, men har inte stannat av. Han drömmer om att ställa ut sina verk utomlands och utställningen blir kanske av förr eller senare. Just nu räcker det för honom att det allra viktigaste i livet framstår kristallklart och finns alldeles nära: livspartner, hemmet i Kyrkslätt och familjens hundar Aarni och Reino.
– Konstnärsyrket är inte nödvändigtvis den slutliga lösningen, men just nu känns det bra, ler Iisak Lusua och hoppar in i sin jeep. Aarni och Reino väntar på att bli rastade av husse.
Konstnären Iisak Lusua stöder Cancerstiftelsens Silverfond för forskning om prostatacancer. Han hade sin första utställning i våras och skänkte 10 procent av försäljningen till fonden. Dessutom kommer han också i fortsättningen att skänka en del av intäkterna från tavelförsäljningen till fonden.
Cancerstiftelsen har funnits i nästan sextio år och är den största privata bidragsgivaren i Finland inom cancerforskningen. År 2006 gav Cancerstiftelsen ut 3,4 miljoner euro till cancerforskning.
Syöpä-Cancer
6/2007
