Cancer och arbetslivet

Det är viktigt att upprätthålla kontakterna under sjukledigheten. Det är det allra viktigaste stödet som den sjuka kunde få från sin arbetsplats. Särskilt betonas förmannens roll när det gäller att få stöd. Diskussionernas innehåll har inte så stor betydelse, utan man kan t.o.m. diskutera vädret. Det viktiga är att den sjuka inte glöms bort och lämnas ensam med sin sjukdom. Att återvända till arbetet känns lättare för den som har hållits à jour med vad som har hänt på arbetsplatsen.

I dag finns det inte alltid tillräcklig beredskap på arbetsplatserna, eller ens inom företagshälsovården, att ta upp svåra sjukdomsfall. Människor har inte nödvändigtvis ett färdigt beteendemönster att tillgripa och de börjar förhålla sig till den cancersjuka på ett avvikande sätt. Cancer är en sjukdom som sätter sin stämpel på människor, eftersom den fortfarande har rykte om sig att vara en sjukdom som leder till döden, trots det faktum att största delen av de cancersjuka tillfrisknar helt och hållet.

Normalt bemötande viktigast

I juli 2001 inledde Institutet för arbetshygien en undersökning där kartläggs de problem som cancerpatienterna stöter på i arbetslivet.

Enligt undersökningens intervjuade vore ett hänsynsfullt, men normalt bemötande det bästa vid återkomsten till arbetsplatsen. Välkomstönskningar och blommor, såsom för andra som återvänder efter en sjukledighet.

Förvånansvärt många hade på sin arbetsplats stött på problem som berodde på bristande kunskaper, rädsla och förutfattade meningar hos arbetskamrater och förmän. Att tala om sjukdomen upplevdes som särskilt svårt. Människor börjar förhålla sig på ett annat sätt till personen än de gjort förut, eftersom han eller hon har cancer.

Patienten är rädd för att bli stämplad

Diskriminering kan komma till uttryck i att den cancersjuka omplaceras i andra, mindre viktiga uppgifter eller inte ges utbildning. Ofta rör det sig även om rädsla för att bli utsatt för diskriminering.

I brist på ett färdigt beteendemönster blir människor osäkra och börjar behandla den sjuka på ett avvikande sätt. Det är vanligt att den cancersjuka på något sätt börjar definieras genom sin sjukdom och uppfattades som ”arbetsplatsens cancerpatient” också efter sitt tillfrisknande.

Cancerpatienterna blir känsliga för andras kommentarer och de blir inte nödvändigtvis stämplade på sina arbetsplatser, utan det rör sig snarare om en rädsla för att få en stämpel på sig. Cancerpatienten försöker klara av den förändrade situationen på olika sätt. Cancerpatienterna försöker undvika situationer där de kan utsättas för negativa kommentarer. De strävar också efter att visa att de klarar av samma prestationer som friska människor. Upplevelsen av att vara stämplad lindras om personen får stöd av sina arbetskamrater.

Läs mera om arbetssökande och arbetsintervjuer >>

Ur:
Syöpä-Cancer 3/2002 "För cancerpatienten är det viktigt med kontakter från arbetsplatsen" av Taina Taskila-Åbrandt (forskare vid Institutet för arbetshygien).
Tidningens artikel bygger på en undersökning som Institutet för arbetshygien inledde i juli 2001.