Hajbrosk

På 1970-talet började man leta efter medel mot cancer i hajbrosk, emedan man trodde att hajar inte kunde insjukna i cancer. Denna föreställning har sedermera visat sig vara falsk; olika typer av cancertumörer har i själva verket påträffats (visserligen sällan) även hos hajar.

I hajbrosk har man identifierat substanser som i ringa mån dämpar angiogenesen (bildningen av nya blodkärl). Man föreställde sig att preparat innehållande hajbrosk skulle dämpa tillväxten av tumörer genom att hålla tillbaka bildningen av nya blodkärl i tumören. Utan nya blodkärl skulle tumörerna förlora förmågan att tillväxa, då en brist på syre och för tillväxten nödvändiga näringsämnen skulle uppstå.

En enda undersökning på människor angående hajbroskets effekter vid cancer har publicerats. Den visade att hajbrosket inte medförde någon förbättring av livskvaliteten eller förlängning av överlevnadstiden.

Olika kapslar, lösningar och injektionspreparat framställda av torkat och malet hajbrosk marknadsförs intensivt med stöd av sensationella rapporter om behandlingsframgångar. De flesta preparaten är dyra. De smakar och luktar illa och man skulle behöva ta över 100 tabletter om dagen för att nå upp till de substansmängder som nämns i reklamen.

I handeln finns också preparat som innehåller hajleverolja. De innehåller alkylglycerider, som anges skydda organismen för skadeverkningar av strålbehandling. Det finns ingen anledning att använda preparaten, då forskningsresultat, som skulle styrka att hajleverolja är nyttig och ofarlig, helt saknas.

Anna-Liisa Enkovaara
Överläkare
Läkemedelsverket
2002